Den Syrisk Ortodoxa Kyrkans rika historia
About
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan av Antiokia är den äldsta apostoliska kyrkan efter Jerusalem. Med apostolisk menas det att läran förmedlats från vår Herre Jesus Kristus till apostlarna och vidare från dem genom generationerna till idag. Den apostoliska stolen grundades år 37 e.Kr. av aposteln Petrus i staden Antiokia som idag ligger i södra Turkiet.
HISTORIA
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan av Antiokia är den äldsta apostoliska kyrkan efter Jerusalem. Med apostolisk menas det att läran förmedlats från vår Herre Jesus Kristus till apostlarna och vidare från dem genom generationerna till idag. Den apostoliska stolen grundades år 37 e.Kr. av aposteln Petrus i staden Antiokia som idag ligger i södra Turkiet, nära gränsen till Syrien vid Medelhavets spets mittemot Cypern. Bibeln skriver om detta i Apostlagärningarna: ”Det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.” (Apg 11:26)
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan heter egentligen på det syrianska (arameiska) språket ”trisath shubho” som betyder "rätt ära". Ordet ”ortodox” är den grekiska motsvarigheten, och förstås i dagens kontext som "rätt lära, syftande på ett kyrkosamfunds troslära".
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan är en utav dem orientalisk ortodoxa kyrkorna, nämligen:
- Armeniska ortodoxa kyrkan
- Koptiska ortodoxa kyrkan
- Etiopiska ortodoxa kyrkan
- Eritreansk-ortodoxa kyrkan
- Syrisk-ortodoxa kyrkan
Både folket och kyrkan har överlevt i ca 2 000 år av förföljelse, krig, konflikter, stridigheter och folkmord. Därför kallas också den Syrisk Ortodoxa Kyrkan för ”martyrernas kyrka” eftersom den ständigt föder nya martyrer – folk som blir dödade för sin tro. (observera skillnaden att de dör för sin tro – inte dödar för sin tro)
Själva folket som tillhör den Syrisk Ortodoxa Kyrkan kallas syrianer (suryoye) och härstammar från det forntida folket araméer. Araméerna levde omkring ca 2 000 f.Kr. i landet ”Bethnahrin" som också kallas Mesopotamien, alltså ”landet mellan floderna” (Eufrat och Tigris) som idag strömmar genom Turkiet, Syrien och Irak.
Regionen som det syrianska/arameiska folket levde i skulle då och idag motsvara Turkiet, Syrien, Libanon, Irak, Heliga Landet (Israel/Palestina) och Jordanien.
Araméerna levde i små kungadömen som ofta befann sig i krig med varandra. Men det var också dessa kungar som slutligen enades och kom på att samexisteras i förståndighet. Därför kommer också det syrianska/arameiska ordet ”Shlomo” som betyder fred/frid som ett mycket välsignat och välanvänt ord genom historiens lopp än till idag – särskilt i folkets kristna arv.
Araméerna var hedningar som dyrkade olika gudar. När de kristnades kort efter Jesu tid, kallades de därefter för ”syrianer” efter den romerska regionen ”Syrien” som fanns vid Jesu tid (se Lukasevangeliet och Apostlagärningarna).
TRO
Kyrkans tro har sammanfattats och presenterats i ett par punkter av den salige bortgångne Patriarken Hans Helighet Ignatius Zakka I Iwas (+2014).
​
- Gud är en i tre skilda personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande, vilka i alla avseenden är jämbördiga.
- Sonen steg ner från himmelen, vistades i jungfru Marias livmoder och fick av henne genom den Helige Ande en mänsklig kropp och blev inkarnerad Gud.
- Jesus Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa, en person i två personer och en natur av två naturer, utan sammanblandning, förväxling eller förändring.
- Den inkarnerade Guden korsfästes, dog och begravdes, men hans gudomlighet lämnade därvid varken hans själ eller hans kropp. Han uppstod på tredje dagen och räddade så mänskligheten från döden, djävulen och synden.
- Han uppsteg till himlen och skall komma tillbaka för att döma världen.
- Den Helige Ande utgår endast av Fadern.
- Maria födde Guds ord som bodde i hennes livmoder och föddes av henne. Därför betraktas hon som Guds Moder.
- Fallet: Människan skapades inte för att leva i synd och smärta, i en värld som är fallen, utan hon skapades för att leva i helighet och frid, i Gud som är det eviga livet. Att vi lever i en fallen värld beror på att människan, av sin fria vilja, valde, och fortsätter välja, synd och smärta, i stället för att välja livet i Gud. Att gå bort från Gud är att närma sig synd och smärta. Detta fall, detta tillstånd, som alla människor har del i, befriades vi ifrån genom att Gud blev människa. Han steg ner till vårt fallna tillstånd, för att uppresa oss till sitt upphöjda tillstånd.
- Kyrkan tror på helgon, martyrer och rättfärdiga som medlare, vördar deras reliker och högtidlighåller deras dagar.
- Kyrkan ber för de dödas räkning om Guds nåd och förlåtelse för deras synder.
Kyrkan tror på kroppens och själens uppståndelse vid Jesu återkomst på den yttersta dagen, då alla skall dömas med rättvisa.
- Kyrkan erkänner sju heliga mysterier/sakrament;
– Dopet: renande från synd, inträde till kristendomen
– Den vigda oljan: (myrra, Helige Andes sigill)
– Nattvarden: (de heliga mysterierna, Jesu kropp och blod)
– Bikten: (ånger/omvändelse): förlåtelse av synder
– Smörjelsen av sjuka: smörjelse med helig olja och ceremoni för förlåtelse samt andlig såväl som kroppslig hälsa
– Äktenskapet: (välsignad förening av två i det heliga äktenskapet)
– Prästämbetet: (mysteriernas omfamnande krans som också är genomförare av mysterierna)
Kyrkan vilar på en stadig grund med flera grundpelare. Den främsta av dessa är vår Herre Jesus Kristus som är Gud inkarnerad. Källorna från Jesus till idag är också den lära som Kyrkan bygger på. En av dessa källor är den Heliga Bibeln som är det skriftliga arv om Gud i Gamla Testamentet samt om Jesus i det Nya Testamentet. Parallellt med detta går Tro & Tradition. Notera att tradition är med ett stort T: alltså helig Tradition och inte enbart ”traditioner” som kan tolkas som vanor/seder.
Den heliga Bibeln har en enorm betydelse i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan även om det kanske inte syns lika tydligt som i moderna västerländska kyrkor. Liksom vi nämnt, Kyrkan har genomgått en enorm förföljelse i de 2 000 år den existerat. Dock kan den kunnige se och veta att väldigt mycket av Kyrkan och dess symbolik och betydelse bygger på den Heliga Bibeln.
Bönen är också en central del och stark faktor inom Kyrkans tro och liv. Bönen sker på olika sätt: tyst bön, gemensam talad bön, och sjungen bön både enskilt och tillsammans. Just sjungen bön, är väldigt vanligt i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan som också har ett väldigt speciellt och rikt melodisystem med texter som är teologiskt förankrade.
Kyrkan är många saker: Främst är den Guds hus, församlingens hus, bönens hus och en byggnad, en institution, en organisation, en samlingspunkt, ett beskydd, en bevarare av identiteten och Jesu-språk, arameiskan.
STRUKTUR
Kyrkan har också en hierarki – en struktur. Kyrkan leds av Hans Helighet Patriarken som kyrkans överhuvud och andliga ledare. Under HH Patriarken finns alla biskopar. Biskoparna vigs till ett geografiskt stift såsom Sverige eller ett särskilt ansvar. Under HH Patriarken men över biskoparna finns också Hans Salighet Mafrianen av Indien som är underställd patriarken men överhuvud för den Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Indien.
​
Patriarken tillsammans med alla biskoparna utgör den heliga Synoden (Kyrkomötet) som är Kyrkans högsta beslutande organ. Biskoparna har sedan varsitt stift som de ansvarar över.
Under varje biskop och i varje stift finns det lokala kyrkoförsamlingar som har sin församlingspräst. Prästerskapet består av två parallella vägar: de gifta prästerna som vigs efter att de varit gifta och blir lokala församlingspräster; de ogifta prästerna som tidigare var munkar och blivit prästvigda och därefter också kan uppnå graden av biskop och slutligen patriark. Kyrkan har också kloster som inhyser ogifta munkar och nunnor som avlagt klosterlöften och som förblir ogifta.
​
Klostren i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan fungerar som lärosäten, som andliga oaser och som förvarare av tron, läran, språket, identiteten, kulturen och heligheten inom kyrkan. Många av klostren i Turabdin är över 1000 år gamla, så långt bak såsom 1700 år till och med. Där finns också reliker av heliga män och kvinnor som än idag ger välsignelse.
​
Kyrkan har också diakoner (killar) och diakonissor (tjejer) som har lite olika roller. Både diakonen och diakonissan ska främst utgöra ett gott exempel i den kristna tron i praktiken och förebilder i kyrkan. De tjänar också kyrkan lite mer praktiskt än kanske övriga församlingsmedlemmar – särskilt i social diakoni som att bistå prästen, besöka sjuka, genomföra goda och barmhärtiga gärningar etc.
Däremot är den främsta och mest tydliga rollen för diakonen att tjäna altaret under gudstjänsten (liturgin) och andra bönetillfällen och kyrkliga tjänster, och bistå prästen genom både lovsång av hymner och annat praktiskt. Diakonissorna utgör främst idag kyrkans kör. Det är med stolthet som den Syrisk Ortodoxa Kyrkan kan säga att det var den som införde diakonissans roll i kyrkan och som införde den kvinnliga kören genom Heliga S:t Efraim Syriern (300-talet).
SEYFO
”Seyfo” som betyder svärd är det syrianska uttrycket på det folkmord som skedde på bland annat syrianerna och även armenier i det dåvarande ottomanska riket under första världskriget 1914-1915.
​
Som ett led i att rensa upp nationen och utrota minoriteter och andra religioner, förföljdes och mördades även syrianerna. Man räknar med att minst 300.000 syrianer fick lägga livet till och stor skadegörelse i förutom decimeringen av folket men också tillgångar, mark, hem, etc.
År 2015 anordnade det syrianska folket och den Syrisk Ortodoxa Kyrkan ett 100-årsjubileumsår för att hedra martyrerna i folkmordet och aldrig glömma. Idag sker det tyvärr samma sak om inte värre i Mellanöstern. De kristna förföljs, mördas och tvingas ut ur sina hemländer.
Det sker en utrensning av kristna i Mellanöstern och det sker idag framför hela världens och medias ögon till skillnad från för 100 år sedan.
De kristna i hemländerna lever i förtryck under islam och i muslimska länder. De tvingas att fly, förskingras och hamnar i diaspora. Många kom och kommer också som arbetskraft. Idag befinner sig en majoritet av syrianerna utanför sina hemländer. Där fanns historia, tron, hem, kyrkor, kloster. Det var trons och civilisationens vagga som idag praktiskt försvinner, utraderas och även glöms bort.
Det syrianska folket är dock överlevare. Idag är man integrerade i sina nya hemländer. Man är egenföretagare, entreprenörer, många som utgjort arbetskraft i svenska fabriker och industri, man är konstruktiva och goda medborgare, politiker, tjänstemän, högutbildade och aktiva inom många olika branscher i näringsliv, jobb, utbildning, mm. Man är dessutom kyrkliga och troende. Och Sverige är också vårt land!
PATRIARKEN
H.H. Ignatius Afrem II är Syriska ortodoxa kyrkans patriark av Antiokia och hela Östern. Han är den 123:e patriark för den syriska ortodoxa kyrkan i hela världen. H.H. Ignatus Afrem är född i Qamishli - Syrien, den 3 maj 1965, som den yngste sonen till Issa och Khanema Karim. Afrem Karim förlorade sin far i tidig ålder. Han trädde in i S:t Afrems teologiska seminarium i Atchaneh, Libanon, 1977 efter att ha avslutat grundskolan i Qamishli.
År 1982 tjänade han det syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Aleppo, Syrien, under två års tid. Från 1984 till 1988 mottog han en kandidatexamen i teologi vid det koptiska teologiska seminariet i Kairo, Egypten. 1985 vigdes han till munk och därefter blev till fullvärdig diakon i Egypten. Han vigdes till präst i Qamishli samma år. Från 1988 till 1989 tjänstgjorde han som sekreterare åt sin nu insomnade företrädare och undervisade även vid S:t Afrems teologiska seminarium i Damaskus. År 1991 inträdde Afrem vid S:t Patricks College i Maynooth i Irland där han 1994 tog sin doktorsexamen i teologi för sitt försvar av korsets symbolik i den syriska kristendomen.
Den 28 januari 1996 vigdes Afrem till ärkebiskop för den Syrisk-Ortodoxa Kyrkan och tilldelades ansvaret för det patriarkaliska ställföreträdarskapet för den Syrisk-ortodoxa kyrkan i Östra USA av Patriark Zakka I. Han kom att tilldelades ärenamnet ”Cyril”. Han installerad officiellt som ärkebiskop i sitt nya stift den 2 mars 1996 i S:t Markus, Syrisk ortodoxa kyrkan i Teaneck, New Jersey- USA. Under hans ledarskap instiftades 11 nya församlingar och resulterar i att stiftet idag har 20 församlingar. Som ärkebiskop organiserade hans bland annat de syrianska ungdomarna i en nyinstiftad syrisk-ortodox ungdomsorganisation, Syriac Orthodox Archdiocesan Youth Organization (SOAYO).
Ärkebiskop Afrem valdes av den heliga syrisk-ortodoxa synoden som samlats i St. Jakob Baradeus klostret i Atchane, Libanon i samband med begravningsceremonierna för den bortgångne patriaken Ignatius Zakka I Iwas till den 123:e patriarken av Antiokia och hela Östern. Valet leddes av Baselios Thomas I, den högste representanten för den syrisk-ortodoxa kyrkan i Indien och av Severius Jamil Hawa, ärkebiskop av Bagdad och Basra.
Ärkebiskop Afrem Karim vigdes till Patriark av Antiokia och Hela Östern och S:t Petrus apostelns efterträdare den 29 maj 2014 under en högtidlig ceremoni i det patriarkaliska katedralen St.Georgis i Damaskus, Syrien, mitt under pågående inbördeskrig. Han kom att bli den 123:e Patriarken av Antiokia och Hela Östern. Han mottog det traditionella ärenamnet ”Ignatius” som bekläs alla patriarker av Antiokia sedan 1445.
Patriarkens apostoliska besök till Sverige
På begäran av de två Syrisk-ortodoxa stiften i Sverige besökte H.H. Ignatius Afrem II Sverige mellan den 22 maj 2015 – 2 juni 2015. Det apostoliska besöket i Sverige inkluderade ett möt med Sveriges statsminister Stefan Löfven, ett besök på utrikesdepartementet där han träffade Sveriges utrikesminister Margot Wallström och en audiens med på Stockholms slott där patriarken mottogs av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. Detta var första besöket av en syrisk-ortodox patriark i Sverige sedan 1987. I samband med det apostoliska besöket i Sverige, publicerade Syrisk Ortodoxa Kyrkans ungdomsförbund patriarkens doktorsavhandling på svenska. H.H. Ignatius Afrem II besökte även Sverige år 2018, då han bland annat träffade ärkebiskop Antje Jackelén
ÄRKEBISKOPEN
Stiftets första ärkebiskop H E Dioskoros Benjamin Atas vigdes till ärkebiskop den 11 februari 1996 och residerar sedan dess i S:t Afrem syrisk-ortodoxa domkyrka som är stiftets domkyrka och ligger i stadsdelen Geneta i Södertälje.
Benjamin Atas föddes 1966 i byn Beth Kustan i sydöstra Turkiet, bland den syrianska kristendomen kallas området för Turabdin, ’Gudstjänarnas berg’.
Han föddes och fostrades i den kristna tron och läran av gudfruktiga föräldrar. De första åren studerade han syrianska (arameiska) i den lokala byskolan där han även introducerades i altartjänstgöring och kyrkliga sakrament. Redan i byn talade han om sin kallelse till munklivet, men på grund av låg ålder och samtidig emigration till Europa ledde detta inte till att han studerade på kloster.
1981 emigrerade familjen till i Sverige och han kom att studera gymnasieskola i Stockholm och kom på detta sätt i kontakt med den svenska kulturen och samhället. Studierna i syrianska (arameiska), kyrkotro, tradition och sakrament lämnade han aldrig, utan kom att vara en del av vardagen däribland under ledning av Very. Reverend Melki Yilmaz.
Trots att han nu lämnat det syrianska folkets kärnområden i sydöstra Turkiet, och den nya situationen i det nya hemlandet Sverige, förstärktes munklivets kall i diasporan och 1986 vigdes han till subdiakon av Patriark Zakka I Iwas i Sverige kom senare samma år att godtas som novis i Sankt Efraim klostret i Holland som är det första syrianska klostret i Europa. Detta under ledning av ärkebiskop Julius Isa Cicek.
Tiden på klostret präglades av studier i syrianska (arameiska), kyrkohistoria och kyrkotradition. 1987 vigdes han till evangelie-diakon. 1988 avlades eviga munklöften under ledning av ärkebiskop Julius Isa Cicek i Sankt Efraim klostret i Holland. 1989 prästvigdes han av samma ärkebiskop med H.H Patriark Ignatius Zakka I Iwas välsignelse. I Holland kom han att stå till förfogande när det gällde stiftets andliga behov, då han predikade och tjänstgjorde i de syrisk-ortodoxa kyrkorna i Europa men även undervisade det syrianska (arameiska) språket till klostrets studenter.
Under den första perioden då det syrianska alfabetet digitaliserades vad han en av de som först var delaktig i att skriva och trycka böcker med den nya tekniken. Under samma period studerade han det tyska språket. 1991 studerade han det arabiska språket i Damaskus, Syrien. Vidare kom han att tjänstgöra som sekreterare i USA under ledning av Athanasius Yeshue Samuel, den Syrisk Ortodoxa ärkebiskopen av USA och Kanada och som sedan tidigare är känd för att ha ansvarat för dödahavsrullarna som under en kortare period var i syrisk-ortodoxa ägor, detta med Patriarkens välsignelse. I USA fullbordade han också sina studier i engelska i Bergen Community college och han fördjupade sig i sina religiösa studier, under tre års tid i Felician University. Under sin vistelse i USA tjänade han också de syrianska församlingarna i Washington, New York, Chicago, Florida och NewJersey
På begäran Hans Helighet Ignatius Zakka I Iwas begav han sig till det Syrisk Ortodoxa patriarkatet i Syrien 1995, där han ikläddes det heliga korset och därmed fick välsignelse att bege sig ännu en gång till Sverige i syfte att tjänstgöra som patriarkens ställföreträdare i det nybildade stiftet efter begäran av församlingarna i Sverige.
Den 11 februari 1996 vigdes prästmunk Benjamin till ärkebiskop i den Syrisk-ortodoxa kyrkan i Damaskus av Patriarken Ignatius Zakka I Iwas och med 13 närvarande ärkebiskopar från hela världen för det Patriarkaliska ställföreträdarskapet för syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige och har sedan dess varit en grundstomme i det nybildade stiftet. Han kom att tilldelas ärenamnet ”Dioscoros”.
Engagemang och uttalanden
Under de många år som ärkebiskop i Sverige har han engagerat sig i att etablera kyrkor, viga församlingspräster och främja ungdomsfrågorna i alla församlingar anslutna till hans stift. Främst har ärkebiskopen främjat frågor som syftar till att lyfta jämställdhet och demokratifrågor bland församlingarna. Därav har man under många år engagerat sig i kyrkostadgan och förändring av administrationen. Detta resulterade i att man i juni 2012 efter stor möda fick ett godkännande från civildepartementet att ta ut kyrkoskatt via skattsedeln. Ärkebiskopen är bland annat känd för att främja tolerans och respekt för varje individ, oavsett religionstillhörighet, språk eller hudfärg.
Ärkebiskopen har också under många år aktivt engagerat sig i ungdomsfrågor, där SOKU, Syrisk ortodoxa kyrkans ungdomsförbund i Sverige legat honom nära hjärtat och fungerat som en beskyddare för ungdomsförbundet. Detta har resulterat i ett närmande till den nya generationen svenska-syrianer som bär det stora ansvaret att värna om ett mångtusenårigt syrianskt kyrkoarv men även arameisk nationshistoria. Han har under flera år, sedan starten av den internationella syrianska arameiska tv-kanalen Suryoyo Sat varit ett av de främsta språkrören för tv-kanalen som sprider nyheter och evenemang om den syrianska folkgruppen i över 80 länder.
Ärkebiskopen har varit delaktig i den ekumeniska rörelsen under en längre period. Ärkebiskopen valdes till ordförande för Sveriges Kristna råd (SKR) 2014–2015, en position han även haft fler än en gång. Ärkebiskopen har också varit engagerad och ordförande för Sankt Ignatios andliga akademi som ska fostra studenter i akademiska studier och forskning.
Under senare år har ärkebiskopen engagerat sig i både den syrianska folkmordsfrågan men även kriget som påverkat den kristna befolkningen i Mellanöstern. Ärkebiskopen uppmanade den svenska regeringen i ett debattinlägg att ensamt eller tillsammans med andra stater och EU att undsätta och evakuera de mest utsatta kristna minoriteterna från IS kontrollerade områden i Irak och Syrien. Ärkebiskopen har vid ett flertal tillfällen i sitt stift främjat insamlingar till naturkatastrofer däribland tsunami-katastrofen och humanitärt bistånd till drabbade och utsatta i Irak och Syrienkriget.
I samband med att det passerade 100 år sedan folkmordet på bland annat syrianer i det Ottomanska riket uppmanade ärkebiskopen däribland den turkiska staten att bilda en sanningskommission om folkmordet, kallat Seyfo, på svenska översatt Svärdets år. Detta i liknelse med Försonings- och sanningskommissionen som bildades i Sydafrika och som avsåg de övergrepp apartheidregimen begick på oskyldiga där fredsprismottagren Desmond Tutu spelade en avgörande roll. Ärkebiskopen skrev "Vi syrianer behöver gå vidare och förlåta. Men för att fullt ut kunna förlåta måste vi också läka våra sår. Vi behöver bearbeta det trauma som folkmordet satt så djupt i oss och som blivit en del av vårt DNA"
Ärkebiskopen uppmanade i ett brev 2015 samtliga Europaparlamentariker att aktivt rösta för ett erkännande av det han beskriver som ett pågående folkmord på kristna. En EU-parlamentarisk grupp hade i en resolution arbetet fram ett EU-erkännande att Islamiska staten begår ett folkmord på kristna minoriteter. Ärkebiskopen menade på att "Historiskt har folkmord enbart kallats vid sitt rätta namn långt efter att de har inträffat. Det behöver inte bli så den här gången." Därtill menade ärkebiskopen på att "risken är uppenbar att den kristna kulturen i Syrien och Irak kan vara på väg att utplånas om ingen sätter stopp för utvecklingen."
Ärkebiskopen besökte tillsammans med en delegation Ryssland och den mötte den rysk-ortodoxe ärkebiskop Hilarion Alfejev chef för Ryska Ortodoxa Kyrkans Avdelning för externa kyrkliga förbindelser. Mötet fokuserade på de kidnappade ärkebiskoparna av Aleppo, Hans Nåd Ärkebiskop Gregorius Yuhanna Ibrahim, syrisk-ortodox ärkebiskop och Hans Nåd Ärkebiskop Boulus Yazigi, grekisk ortodox biskop som kidnappades 2013 i krigshärjade Syrien.
Ärkebiskop Benjamin Atas dekorerades 2014 med St Sava medaljen av Patriarken för den Serbisk-ortodoxa kyrkan Hans Helighet Patriark Irinej under dennes apostoliska besök i Sverige. 2018 erhöll Ärkebiskopen en heders PhD i teologi och ledarskap från fakulteten för religiösa studier från Aalborg Academy of Science, Danmark.
Nedan följer kort viktiga datum i biskopens andliga framsteg och vigningar:
1984: Vigdes till koruya av Hans Nåd Timotheus Abodi.
1986: Vigdes till subdiakon av Patriark Zakka I Iwas
1987: Vigdes till evangelie-diakon av Hans Nåd Julius
1988: Vigdes till munk av Hans Nåd Julius Isa Cicek.
1989: Prästvigdes av Hans Nåd Julius Isa Cicek.
1995: Ikläddes det heliga korset av Patria Ignatius Zakka
1996: Vigdes till ärkebiskop för det Patriarkaliska ställföreträdarskapet för den Syrisk ortodoxa kyrkan i Sverige av Patriark Ignatius Zakka I Iwas